Sanlitun och Mojito
Jag hade planerat att sova länge igår men av någon anledning så vaknade vietnameserna jättetidigt, ca 7, och började stöka runt i rummet.. Så jag gick upp vid nio ungefär, mötte upp Sylvian och Benjamin men även Tula (Zimbabwe) och Maria (Brasilien). Vi bestämde oss för att åka in till centrum eftersom Sylvian behövde besöka sin ambassad. Alla ambassader ligger på ungefär samma ställe, på bargatan (Sanlitun), fast längre ner, så vi gick hela gatan ner men kunde ändå inte hitta rätt. Till slut frågade jag en vakt om vägen, på kinesiska, så han förklarade och till slut hittade vi rätt. Självklart, efter att ha gått i ca 30 min, insåg vi att den inte skulle vara öppen eftersom det var lördag men vi tänkte att vi kunde i alla fall testa. Sagt och gjort, vakten släppte in oss innanför grindarna men det var inte en enda person i sikte. Dörren till huset var öppen så Sylvian gick in för att se om det var någon vi kunde prata med men icke..
Vi bestämde oss för att gå till marknaden istället och när vi var på väg ut släppte vakten in en kille på moped. Det visade sig att det var ambassadörens son och han förklarade för oss att de har öppet på måndag. 
Vår byggnad
Vi var alla helt slut i fötterna så vi bestämde oss för att äta innan vi skulle ta oss vidare mot marknaden. Sagt och gjort, vi tog oss till ett litet kinesiskt ställe som Johanna hade rekommenderat. Maten var fantastisk! Vi köpte Baozi, stekt ris med ägg och potatiskyckling för fem personer och det kostade 54 yuan totalt :P
Baozi
När vi kom till marknaden delade vi upp oss, killarna ville vara själva så vi tjejer gick runt och kollade på skor, väskor och kläder medan killarna kollade på elektronik :P Tula och Maria har aldrig prutat förut så jag gick igenom snabbt och tyst hur de skulle göra. Det slutade med att jag fick göra det åt dem :P Det gick ganska bra men jag vet att de fortfarande vann lite för mycket på våra inköp. nästa gång går det bättre, måste vara lite tuffare bara. Tula lyckades även bli bästa kompis med en av säljarna :P
Tula och försäljaren
När vi var klara på marknaden var klockan runt 8 och rusningstrafiken i Peking håller på till lite över 9 så vi bestämde oss för att ta nått att dricka. Vi satte oss på ett ställe som hette Luga (Den ligger på den enda gatan i centrala Peking där de kommer fram till dig och frågar om du vill köpa droger och dessutom ligger precis bredvid polisstationen) och beställde in mojitos. Där satt vi och pratade tills halv elva innan vi tog oss till tunnelbanan. Alla var jättetrötta och fick skrattattacker hela tiden, de stackars kineserna på tunnelbanan trodde vi var galna :P 
Gänget minus Sylvian
När vi kom tillbaka till skolan satt serberna utanför och drack och pratade så vi satte oss med dem ett tag. Vi la oss inte för ens halv två :P
Idag vaknade jag av vietnameserna igen :P men jag lyckades sova vidare till halv tio. :) Än så länge har vi inte gjort så mycket, ätit frukost, pratat och suttit på internetkaféet :)
Jag läste igenom det jag skrivit förut och jag har kommit fram till att jag verkligen måste läsa igenom det jag skriver innan jag lägger upp det men jag skyller på att jag varit hemskt trött när jag skrivit tidigare :P
Kul att se att det är så många som läser! Hoppas ni tycker det är intressant och om det är något ni vill att jag ska skriva om så är det bara att lämna en kommentar :)
