Till landet på andra sidan jorden..
Efter ca 15 timmars resa har jag äntligen kommit hem till Qingqing, som för övrigt verkar vara hur gullig som helst. Resan har gått bra med undantag för turbulensen som höll på att skrämma livet ur mig.
När vi landade i Peking såg det ut precis som jag minns, skyltar som pekar åt alla håll, trappor som går kors och tvärs, människor överallt och en massa olika slags kontroller. Jag gick för att hämta mitt bagage för att sedan ta mig vidare till nästa flyg mot Chengdu. Människorna som åkte med mitt plan från Arlanda var ungefär hälften svenskar och hälften kineser, vilket kanske inte var så konstigt, men när jag checkat in min väska en andra gång och tagit mig till nästa gate upptäcker jag att jag är den enda utlänningen, vilket kineserna inte var sena med att visa. När jag går förbi första raderna med sittplatser i vänthallen ser jag en kines som stirrar ögonen ur sig. Jag sätter mig bakom honom för att slippa jag bli obekväm, då vänder han sig om och stirrar på mig.. I ca 1 timme!
När vi landar i Chengdu har jag fått ett sms från Qingqing som säger att hon väntar på mig vid utgången, så jag går dit. Och väntar.. Till slut kommer det fram en jättesöt liten kines, ca 1.56 och frågar om jag är jag. Hon för mig, i armkrok, ut ur flygplatsen och in i företagsbilen. Resan går på ca en halvtimme och samtalet flyter på. Till slut kommer vi fram till ett litet slitet lägenhetskomplex som har en liten innergård. Hon tar mig upp till femte våningen där jag alltså befinner mig just nu.
Hon bor, i en ganska liten 3:a, med sin fästman Zhang Fan ganska nära centrum av Chengdu. Lägenheten består till största delen av IKEAmöbler och vardagsrummet ser nästan ut att vara plockat ur en av katalogerna. Jag har för mig att hon sa att hon älskar IKEA nästan direkt vi kom in i lägenheten. :P
Zhang Fan var inte hemma när jag kom och när han ringde för att säga att han skulle få lov att jobba över, berättade Qingqing att han var jättenervös för att träffa mig, dels för att han inte är så van att prata engelska och dels för att han är lite blyg men det gick bra ändå. :)
Dom bestämde att vi skulle ut och äta lite Sichuanmat på en restaurang i närheten, vilket var helt okej, inte så starkt som jag trodde det skulle vara. När vi ätit så ville dom visa kvarteret, så vi gick ett varv. Det känns nästan som en småstad, med småbutiker, cyklar, hundar överallt.
Men nu är jag alltså hemma i lägenheten igen, ska väl strax försöka sova för imorgon ska jag till jobbet för första gången. Spännande! :D
